Så kan ”Golf för alla” fungera!

Ett ”levande bevis”, Jörgen och Janne.

Tänk dig, du har peggat upp, du tar sikte ut över en onödigt smal fairway. Vad kommer att finnas där denna gång, kan det vara en kropp utan ben, eller kanske ett par skor som planlöst irrar omkring? Oavsett vilket, du fokuserar på bollen, som förväntas vara rund, men icke, denna gång är den äggformad och dessutom lite luden!

Inget att fundera på, det är bara att klappa till, för att sedan ställa frågan, gick det bra. När det är dags för nästa slag, så måste du fråga, är det någon annan spelare framför?

Om inte så behöver du få veta, hur långt är det kvar, väljer klubba fokuserar på bollen, som denna gång ser riktigt normal ut, slår ditt slag, och så kollar du, hur gick det?

Nu är du i greenkant, tittar in över green mot flaggan som denna dag tagit sig formen av ett Z!

Är detta en läsning ur någon Science Fictionbok?

Icke! Det är en helt vanlig golfrunda för Jörgen Larsson!

För drygt ett år sedan drabbades Jörgen av en ögonsjukdom, som stundom ger just dessa ”vanföreställningar” som beskrivits. Det som drabbat Jörgen är en sjukdom på gula fläcken, och det är i båda ögonen!

Som alla förstår så är det helt omöjligt för Jörgen att själv ta sig till golfbanan, köra golfbil, ha kontroll på avstånd eller se var bollen tar vägen.

Jörgen säger att svårigheten att känna igen människor som han möter, är extra tråkigt.

Trots dessa begränsningar, så är Jörgen en ständigt återkommande deltagare i seniorgolfen, och då i sällskap med sin kompis Janne Lind. Det är Janne som gör det möjligt för Jörgen att spela golf.

När det är golfdags för dessa herrar, tar Janne sin bil, gör en liten avkrok och hämtar upp Jörgen för att sedan styra mot Älvkarleby och golfbanan. Väl där så bistår han Jörgen med allt han behöver för att kunna spela golf.

På frågan om Janne inte tycker det blir besvärligt så svarar han utan betänketid att det är det absolut inte. Nu sitter Jörgen bredvid när han får frågan, så vad ska han säga?

Men jag är helt övertygad, svaret hade varit detsamma, även om Jörgen befunnit sig på en distans motsvarande ett perfekt driverslag, i medvind.

Jörgen är också väldigt tydlig med att utan Janne hade det varit omöjligt att kunna spela golf, så han är väldigt tacksam för att ha Janne som chaufför, och med all den hjälp han får under spelets gång.

Både Jörgen och Janne uttrycker sin tacksamhet gentemot Seniorkommittén som alltid sedan Jörgen drabbades av sin ögonsjukdom sett till att dom fått spela i samma boll.

Jag spelade ihop med Jörgen och Janne, och det går inte ta miste på att dom trivs ihop, och den teorin stärks av att 95 % av alla golfrundor som Janne gör, det gör han med Jörgen.

Var har dom då hittat varandra?

Första gången Jörgen och Janne träffades var senare delen av 80-talet då deras barn började skolan. Men det var först för ett antal år sedan som herrarna sprang på varandra på Lugnets golfbana och därefter mer eller mindre är ständiga följeslagare på golfbanan.

Jörgen är glad och tacksam över att ha Janne som kompis, det ger honom möjligheten till golfspel, något som han tycker är, citat: ”så jvla roligt”. Och dessutom spelar Jörgen riktigt bra, vilket en seger i säsongens seniorgolf vittnar om.

Och visst är det härligt med en lösning som möjliggör golfspel för Jörgen och Janne, lyckat för Seniorkommittén och golfklubben. Och nog passar det bra in i klubbens vision ”Golf för alla”!

Jag kan inte annat än imponeras av hur positiv Jörgen är, trots sin synnedsättning.

Det var ett nöje att få spela med Janne och Jörgen, två glada, sociala, skojfriska gubbar, och samtidigt få ta del av deras berättelse.
//Gilberth

Janne och Jörgen redo för ännu en rund.

Janne värmer upp med några provsvingar. Kan Jörgens uppvärmningsövning kallas ”vingmuttern”?

Jörgen reda att slå, och bakom står ”Jörgens ögon”, Janne.